För att ta oss till och från kontoret var det taxi som gällde. Det funkade alldeles utmärkt, och vi och våra taxichaufförer kom in i en schysst rutin där de antingen kom en halvtimme för tidigt eller en halvtimme försent, och sen fick vi (för det mesta) betala någonting mellan 500 och 1000 rubel. Helt stabilt, även om Marcus inte tyckte det den gången när han inte FICK betala. Jag skulle så gärna velat se hans min när taxichauffören kom upp på hotellrummet och hade ångrat sig...
Dock hade vi en taxichaufför som bröt mot alla outtalade regler! Han hade nämligen bestämt sig för att han skulle PRATA med oss, och berätta om alla intressanta byggnader som vi körde förbi. Problemet var då att han bara kunde ryska, och det kunde inte vi... Marcus valde att den enkla vägen - att ignorera, men jag är alldeles för väluppfostrad för det så jag försökte verkligen förstå honom, och jag lärde mig faktiskt en hel del. T ex så vet jag att den ena byggnaden har något med Berlin att göra (för det heter tydligen samma sak på ryska), och utifrån lappen som han skrev på kunde jag förstå att det hände 1939. Allt utöver det var det fri tolkning på och jag nickade och log och sa "Ok" i olika tonfall. Efter ett tag ringde jag upp Mats för att chaffisen skulle förstå att han skulle sluta prata eller iallafall ge sig på Marcus istället, men det hjälpte inte. Han fortsatte prata med mig ändå....
Som tur var kunde våra kollegor (förutom de två tjejerna som satt på workshop i två dagar utan att kunna engelska...) prata bra engelska och de ville också gärna berätta om sina byggnader. Lite coolt faktiskt att huset som Tetra Pak nu äger var matsal till idrottsmännen under OS i Moskva. Undrar om bilen ingick...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar