Det är dags att stanna upp nu

Det finns såklart tusen olika kinesiska ordspråk och det låter mest ladidadi i mina öron. Men när jag kom hem från lasarettet i tisdags så gick jag in på Facebook och plötsligt låg det en bild framför mig som bara var sååå klockren. Efter att ha mått ganska kasst i ett par dagar så väljer jag nu att ta den åt mig och det innebär bl a att jag kommer att ställa in en massa grejor som vi har planerade och jag kommer att sprida ut en del av mina arbetsuppgifter. Singapore-resan behåller jag dock!

Go AIF, go AIF!

Seriepremiär både för P09 och P10 idag och det gick väl.. sådär.. P09 åkte till Bjärred och fick däng med 1-7 och P10 där Hugo spelade idag mötte Eskilsminne hemma och förlorade med 1-4. Dock var resultatet inte riktigt rättvist för våra (de flesta iallafall...) kämpade riktigt bra i början av andra och hade nog förtjänat ett bättre resultat. På tal om Eskilsminne så hade vi igår en fantastiskt diskussion här hemma där min son fick mig att undra om jag verkligen känner honom. Så här lät det.

A: "Imorgon ska ni möta Eskils, det är ett fint lag."
H: "Fint lag?? Tänk så kommer det bara ut en massa kineser??"
Jag och C kollade på varandra och undrade var de åsikterna kom ifrån och sa ungefär samtidigt "Vadå, är inte kineser fina då??"
H: "Du! De är sådär flintskalliga! Det är därför tjejerna har sån handduk över huvudet."

Eeeeeh.... ungefär här någonstans bröt min äldsta son ihop av skratt samtidigt som jag verkligen ansträngde mig för att förstå min yngsta. Det gick inte så bra...

Finaste Caroline

Tack söta, fina du för att du bryr dig och för att du ibland förstår mig bättre än jag gör själv! Jag är så glad och tacksam för att vi har lärt känna varandra! Och för att du har samma storlek i kläder som jag har.... Klädbibliotek nästa!

När det blir för mycket...

Satt på Nova på lunchen i tisdags och plötsligt började mitt hjärta att leva ett eget liv. Det bankade och bankade, hårt och snabbt och högt och jag tog mig tillbaka till jobb där jag helt plötsligt inte längre kunde känna mina armar och det bara susade i öronen. Som vanligt resonerade jag att "Äsch, det går över" men mina kollegor övertalade mig att iallafall ringa till företagshälsovården. De i sin tur tyckte att jag borde ta en ambulans till akuten eftersom jag hade legat på en puls på 180 i två timmar, men då blev jag mest förbannad. De fick tjata sig till att prata med Marcus för att försöka få honom att övertala mig att åka upp, men de vet ju inte att det egentligen är jag som bestämmer över honom så det gick inte så bra... Till slut fick jag ge med mig och ringde sambon som kom och hämtade mig. Eftersom hjärtat hade lugnat sig och det var extremt lång kö på akuten i Lund så tog vi beslutet att köra till Landskrona istället, och väl där fick jag lägga mig med EKG. De kunde konstatatera att jag inte hade fått någon hjärtinfarkt iallafall och skulle bekräfta det med lite prover. I väntan på besked så fick vi en timme ledigt och vi gick till närmaste ICA och köpte riskakor och drickyoghurt och sen hittade vi faktiskt lite sol. Och mitt i den här solen så bara kände jag en vansinnigt stor kärlek till denna mannen som när jag ringer slänger på sig sina MC-kläder och kör mig dit jag behöver. När de tog blodproverna var det han som stod bredvid och fnös "Lycka till att hitta något blod i den alkoholen" och när jag var orolig för beskedet på proverna så lugnade han mig med att de troligen inte kollade på promillehalten... Allt var iallafall bra och vi kunde köra hem, och där slängde han i sig och F lite mat innan de hastade till föräldramötet, och när de kom hem därifrån så tog han och Jens bilen ner till Lund för att hämta hem MC. Det är kärlek för mig... .

Lite vin till damen?

Sitemöte i måndags och den nya grejen där är att de bjuder på vin och snacks och mingel efter mötet. Jag hade torsdagen i färskt minne och gav Marcus tydliga instruktioner om att OM han såg ett vinglas i min hand så skulle ha ta bort det. Mmmm.... troligt att det någonsin skulle hända.. Så fort vi kom ut från mötet så möttes jag av ett vinglas och tänkte att "Jaja, ett kan jag ju ta. Jag ska ju åka hem om en timme...". Sen tog det slut och eftersom det var ganska lång tid kvar till bussen skulle gå så kunde jag ju lika gärna ta ett till. Och här någonstans kände jag att Milos och Dino är ju mina polare, de kan säkert passa min handväska. Och ungefär samtidigt var det någon som satte ett nytt vinglas i min hand... Ja, sen träffade jag en Råby-kollega och när han frågade om vi skulle gå till baren så kunde jag ju inte säga nej och när jag hade druckit upp nästan det vinet så insåg jag att det var en fluga i glaset! Fy fanken så läskigt!! Måste skölja ner den äckelsmaken och som tur var fanns det fler glas... Klockan blev sex och jag möttes av ett besked att somliga skulle till Glorias och det var jag snabb att nappa på. Som tur var fanns det ju cola där också och som tur var blev det inte så sent, men jag var inte helt nöjd med mig själv när vi snubblade till stationen. En måndag..... Skärpning!! Handväskan då? Ja, den passade Ryss-Ove tydligen till mig. Han är en schyrre Rysch-Oooove!!

Alla som skryter om att de får visa leg på systemet....

Beat this!! Klev på bussen och sa "Till Lund", satt med hörlurar på tåget när den snälla tågvärden tittade på min biljett, tittade på mig, tittade på min biljett och tittade på mig och jag trodde hon gillade mitt rosa skal till telefonen så jag log vänligt tillbaka till henne. Klev på bussen i Lund och ryckte till när jag såg displayen efter jag hade visat mitt jojo-kort. Va, stod det verkligen Barn???? Fram med biljetten och joooooodå!! Den fantastiskt trevliga busschauffören på 240 mot Svalöv hade gjort min dag.

Söndagsutflykt till Söderåsen

Gårdagen tillbringades på scouterna (Mats), i Häljarp (Alex), körandes ärenden (Alex) och krattandes i trädgården (Mats) och vi kände att vi behövde göra något familjeaktigt idag. Så vi slängde in barn och matsäck i bilen och drog till Skäralid för att gå en 3,9-kilometerspromenad på åsen. Barnen drack ur någon källa och det var mycket hoppande på stenar. Så vansinnigt skönt att komma ut och bara mysa.

Grattis trollungar!!

Heeelt galet att Valfrid och Malte har funnits hos oss i ett helt år nu. Det känns som att det var alldeles nyss som Elin och jag gick på loppisen i Lund och hon berättade att hon var gravid, eller när vi var hos dem på Mathias födelsedag och Elin skrämde mig genom att hälla upp vin, eller när Mathias ringde och berätta att det inte bara var EN bebis och att han visste att det skulle bli två som honom, eller när Elin gick med världens största mage och pekade ut var T1 och T2 låg.

Men nu finns de här och igår fyllde de ett helt år!
Grattis älskade Valfrid och Malte! Jag är såå stolt över att vara er faster och fadder!

Hur man vänder dem....

Från:

Till:


Surskruttarna ville inte alls skratta när jag plockade fram kameran och hur jag än sa "Snäällla, leeee lite nu!" så ignorerade de ändå mig. Tur att Rebban vet exakt vilket ord man behöver säga för att få dem att tycka det är roligt igen. Men jag undrar fortfarande om Lenovo har fullserviceavtal...

Fir.. eller jag menar CIC-reunion..

Ja, det har varit många turer om vår torsdagskväll och Marcus blev nog ganska lättad när han INTE behövde ha med danseskorna och INTE sjunga karaoke och INTE tillbringa kvällen ensam med mig... Emil var i Lund (på Skeppet!) och jobbade (med CIC!!) och Rebbo kom körande i racerfart från Öresundsvägen för att hänga med oss i bunkern och dricka juice. Kvällen fortsatte sen på Godset och det var helt galet roligt!! Fantastiskt utflippade diskussioner om sexspalter och om Hyndan och hur vi gör när vi flirtar (hur var det nu med den där servitrisen Marcus?) och om jag skulle lyckas att supa omkull dem, och bara rätt in i kaklet-handflatan. Eller vänta, vad heter det nu?
Rebbo körde hem och vi andra blev utslängda från först Godset och sen från Viggos. Tur att vi fick lov att vara på stationen iallafall, men det är hög tid för Marcus och mig att ställa samma ett cheat-sheet till Emil så att han lyckas förstå vad vi pratar om när han kommer igen på onsdag.

So far, so good

Två av två godkännande på plats, nu återstår bara en spikad datum och sen säger jag... öööh... typ.. "Hasta Mañana Singapore!" eller något lite mer chip-chop-aktigt...

Han är duktig, min trädgårdstomte!

För att få riktigt ordning på mullvadsmattan som vi har i trädgården så hyrde vi en fräs och sen körde sambon den fram och tillbaka en hel helg. Det var faktiskt ganska jobbigt... för mig som behövde laga mat ensam! Och inte hade jag någon att prata med när jag satt och surfade heller. Tur att Caroline ville fika för annars vet jag inte vad jag skulle gjort efter Väla-besöket! Ibland är det faktiskt ganska jobbigt att vara husägare!
Men i vilket fall som helst så har vi/han ett par deadlines. En mjukis-deadline i början av maj när min kollega och hans familj sliter sig från sitt perfekta hus och kommer och hälsar på. Och sen en mellan-deadline i början av juni när C tar studenten och sen då tuff-deadlinen i början av juli när det är cykelfest! Jäklar i det om inte gräsmattan och plattorna och poolen och gruset och trädgårdsmöblerna är på plats då! Då vet jag en manlig husägare i denna familjen som lär få slita...

Grattis bästa Cassie!

Ok.... det är bara att erkänna.. Man är INTE helt nykläckt när man har en svärdotter som fyller 20. Men grejen är ju att hon är världens goaste så det är faktiskt bara att gilla läget.
Grattis på födelsedagen älskade Cassie!! Och tack för att du står ut med oss alla!

And he´s back!

Det har varit lite stökigt med fotbollen ett tag nu och det började med 03-ornas sammanslagning med 01/02 i höstas och följdes av en delning där 01-orna plötsligt skulle gå till Billeberga och sen var de plötsligt tillbaka och man skulle stryka ett streck över allt, och vid det laget var H jäkligt trött på det. Han bestämde han sig för ta en paus från fotbollen och jag hade ett långt samtal med hans tränare. Sen tog inte många dagar innan nästa besked kom, att 01-orna skulle gå upp till 98/99/00 och nu var det bara 02/03 kvar. Föräldramöte ikväll och nu känns det plötsligt roligt igen. Vi kommer att ha ett kärt återseende av våra kära svarta och gula lag, och ungarna har fått nya fina kläder att växa i och nu, NU känner jag att jag längtar efter fotbollen igen. Tro det eller ej men jag ser verkligen fram emot att stå där på kanten och dricka ljummet kaffe och bränna näsan och skvallra med de andra mammorna och framförallt att heja fram våra hjältar.