När man har jobbat en hel dag..

Granen på plats, klappar inköpta och inslagna, en massa mys i helgen. Då får man somna på soffan lyssnande på allt annat än julmusik. Min kärlek!

Ullaredet!

Egentligen var det jag som började tjata! "Mamma, ska vi åka till Ullared?" Inte det nä.. Pappa? Stoffe? Marcus? Den sistnämnde gick iofs med på det men blev oändligt lycklig när hans syster frågade om jag ville åka med henne, svärmor och svägerskan istället. 

Så halv sju i tisdags morse stod Sandras minibuss på parkeringen och hämtade upp mig. Vi drog vidare och hämtade upp svärmor och Linda i Laholm och sen närmade vi oss äntligen. Det var en jakt på rätt kundvagnsnummer (jag lyckades ganska bra ;)) och sen tog det 20 sekunder innan vi blev av med varandra inne på det stora varuhuset. Jag hade fokus på K-singar till M (check), julklappar till VoM, C, F och H (not check), kläder (bigga fetto not check på den) och ja, det var väl det... Drog i ett par julklappar till Marcus syskonbarn men sen tog det slut. Nada. Nichts. Inken-tinken. Kaffepaus och kolla läget om övriga var klara. Linda hade en tom vagn och jag fick lite lite hopp om henne så när jag fick tag på henne igen två timmar så gick vi och satte oss i sportbaren ett par timmar.

Ja, sen fortsatte dagen ungefär så så när vi kände att vi kunde krevera på shopping så betalade vi, gick in i skoaffären och köpte tre par skor :-)

Men en supermysig dag och härligt att lära känna "den nya" familjen på ett annat sätt. 

Om jag lägger det här så glömmer jag inte det

Jag hittade ett recept som lät så galet gott! Men i vanliga fall när jag hittar recept så tänker jag "Wow! Det måste jag prova!"... Ja, gissa om jag någonsin testar det?

Så denna gången gör jag annorlunda! Jag lägger det här och sen sätter jag en fredagsnot på det.

Kycklinggryta med ädelost, 4 portioner:
3-4 kycklingbröstfiléer
1 pkt bacon
1 liten purjolök
(250 g färska skogschampinjoner)
5 dl vispgrädde
2 msk kycklingfond
2 msk kinesisk soya
140 g ädelost
grovmalen svartpeppar
• Tärna bacon och knaperstek i en torr stekpanna. Låt rinna av på hushållspapper.
• Skär kycklingfiléerna i ganska stora bitar, och bryn dem i smör så de får fin färg. Hacka purjolöken, (skär champinjonerna i mindre bitar) och bryn tillsammans med kycklingen en minut.
• Tillsätt baconet, vispgrädde, kycklingfond, soya och peppar. Smula ner ädelosten och låt grytan koka upp.
• Häll grytans innehåll i en ugnsfast form och gratinera alltihop i mitten av ugnen på 225C i ca 10-15 min.

Receptet och bilden är lånad från http://mumsfillibaba.blogspot.se/

Med risk för att låta tusen år gammal...

När mina barn var små fanns det inga smartphones. Det fanns mobiler men jag är osäker på om jag ens kunde skicka sms på dem. Det fanns definitivt inte Candy Crush eller facebook iallafall.
När jag var ute och gick med barnen på våra promenader så fanns det alltså inget annat som tog min uppmärksamhet ifrån dem. Om barnen ville visa mig en sten så tittade jag. Om det var ett moln som rörde sig snabbt så fokuserade vi på det, och när det inte fanns stenar eller moln så hade vi ju alltid tåg, bussar, främlingar och djur som rörde sig i vår närhet.
Killarna pekade och jag lyssnade, tittade och berättade, och fortfarande, vid 11 års ålder, så vill sonen göra mig uppmärksam på om det finns moln som rör sig extra snabbt.

Jag funderar på barnen som är födda under iPhonens era. Kommer de när de är 11 också att visa moln för sina föräldrar? Kommer föräldrarna att titta? Vad händer med barnens språk när de hela tiden får ett "Mmmmmm" som svar från sina föräldrar när barnen vill prata med dem?

De kommer att kunna säga "Vänta en sekund älskling" för det är vad de får höra idag när de vill ha mammas uppmärksamhet. "Mamma ska bara titta på en främling som häller kallt vatten över huvudet, SEN ska jag prata med dig. Det vill säga ifall det inte är någon på skype/msn/mail/facebook/sms som jag kommer att prioritera framför dig".
Hur får barnen då veta att de är viktigast i världen för sina föräldrar, när det hela tiden är en liten apparat som får mer uppmärksamhet?
Min bror och hans fru har barn som är födda just under de här gyllene åren, men de har prioriterat sina barn och pratat med dem från den dagen de föddes. Brorsan berättade en gång om när de åkte tåg och de hade suttit i samma vagn som en mamma, hennes mobil och hennes barn. Barnet hade ställt frågor och pratat som ett barn gör, men mamman hade enkelt löst detta lilla problemet genom att be barnet leta efter en lila ko. Den lille blev tyst och började titta ut genom fönstret så att mamman kunde fokusera på mobilen i lugn och ro.
Men hur blev det sen? Letar han fortfarande efter den lila kon? Är han fortfarande tyst?

Givetvis vet jag att alla föräldrar inte är så här. Förhoppningsvis är det en minoritet, men jag ser alldeles för många mammor/pappor som är ute och går med sina barn i barnvagn och som har all fokus på mobilen istället för på barnen. Eller ännu värre som igår när det var en liten tjej som höll på att springa ut i gatan när mamman inte hade koll. Som tur var så kom det ingen bil, men mamman fick ju slita sig från mobilen (där hon troligen precis hade skrivit "Mysdag med lilltjejen" i sin facebook-status) så hon blev förbannad och skällde på dottern.
Hur ska denna tjejen kunna veta att hennes mamma älskar henne till solen och tillbaka? Ska det behöva vänta till hon själv kan ha facebook så att hon kan få läsa det där?

Födelsedagsfirande i kvadrat

Redan den 17de började födelsedagshälsningarna och gratulationerna strömma in på fejjan. Ellan startade det och hon visste såklart att hon gratulerade till namnsdagen, men resten visste nog inte vad de egentligen gratulerade till. Körkortet.. Studenten... Who knows, och ärligt talat är det nog ingen som bryr sig speciellt mycket längre.
Men den riktiga födelsedagen firades iallafall ordentligt. Vi var sex personer och en hund som hade en riktig mysfredag med presenter, besök på Tropikariet, fika hos mamma och pappa och sen middag härhemma. Planen var att vi skulle hinna med bowling innan middagen men tydligen måste man boka banor i god tid bara för att det är sportlov.... Fnys! Vi käkade iallafall först och sen blev det bowling efteråt och jag behöver inte berätta vem som vann. Eller? Ok, jag vann :-) Troligen bara för att ingen vågade slå bättre än mig på min födelsedag...

Sen var det släktkalas i söndags och jag hade sån tur så att Elin tog på sig att ha det hemma hos henne. Eftersom jag fyllde år dagen innan helgen och hon fyllde år dagen efter helgen så kunde det vara lämpligt att slå ihop det. Så det blev galet god mat (som vanligt!) och finfina efterrätter och kakor. Småkusinerna myste med storkusinerna och när Hugo smet undan tog Stoffe gärna över.
Riktigt underbara dagar och en födelsedag som tveklöst vann över förra årets.

Dopdags

Kärlekens tvillingsysters tvillingar (jupp, vi är lite All-In på den där tvillinggrejen) döptes i helgen och vi intog första plats i kyrkan. Tyvärr fastnade presenterna på en fyradagars flygresa från Tyskland så vi fick printa bilder och rama in dem istället, men HIF-muggar blev det iallafall till den himmelsblåa familjen... Och sötaste svärföräldrarna gav mig en flaska Amarone i födelsedagspresent och fick mig nästan att lipa ;)

En riktig myshelg

Det räcker med ett ord för att beskriva en perfekt myshelg - MELLO!! Den tillbringades visserligen i soffan bredvid en så kallad svärmorsdröm som struntade fullkomligt i TV:n och istället klickade frenetiskt på sin mekaniska datormus. Inte ens i takt.. Men det var ändå helt ok sällskap och han lagade god mat till mig.

På söndagen åkte vi först in till Landskrona och fikade med min Sandra på EH och fick höra hur det går i singelvärlden. Det verkar inte gå super... Sen drog vi ner till Höllviken till hans Sandra och fick höra hur det funkar i "tre barn under två år"-världen. Inte avis på det heller men det var mysigt med en Måns som somnade i min famn och en Malte som hade svårt med mitt namn och som valde att kalla mig "flickan". Jag vann honom ändå och fick till och med en kram när vi åkte därifrån.

Och bilden då? Ja, om jag får bestämma är det på Citadellet men svärmorsdrömmen ignorerade vad alla vanliga människor kallar det och valde istället att säga Landskrona slott.
(Det börjar på B och slutar på -esserwisser...)

My special Someone

Jag har alltså träffat någon... Och han är en keeper.
Allt bra så långt men mitt problem är vad jag ska benämna honom. Det är ju en sak vad jag kallar honom när det bara är vi två men en helt annan grej vad jag ska kalla honom t ex när vi går på Väla och råkar träffa min farbror Rolf. Vad säger man då? "Detta är min pojkvän"??? Jooo, förutom att jag är 40 år och det låter lite läskigt.
"Särbo" då? Det är ju ett jättebra ord. Vuxet och pretto och framförallt så säger det ingenting. Jag är ju egentligen särbo med de flesta människor på jorden som jag inte bor ihop med. Right?
"Min nya kärlek"?? Woooohoo... man kan riktigt se farbror Rolf och Ulla rygga tillbaka. Lite MYCKET info där kanske??!
"Min toyboy"? Vilket iofs är sååå sant men inget jag vill lägga fram på det sättet. 100 spänn på att han hade gett igen och kallat mig sin sugar-mum då..

Ja, sen är det slut på förslag. Tiotusen vuxenpoäng till den som har något bra att komma med.