Finaste fina

Nu händer det ju inte så mycket spännande saker i mitt liv så då får jag skriva om vad sonen hittar på istället. ;-) Igår var det Muse-konsert och Frida bjöd med honom på den som en kombinerad ettårspresent/för tidig julklapp. C kunde inte fått en bättre present och han var jättenöjd.

Frida, nu vet jag inte om du läser just detta men OM du gör det så ska du veta att vi tycker ni är superfina ihop och vi är jätteglada att C hittade just dig. Bara så du vet. ;-)

Rött vin - influensavaccin....

Bokcirkel hos Linda i söndags och denna gången satte vi nog världsrekord i att vara världens sämsta bokcirkel. INGEN hade läst boken som vi skulle ha till denna gången... Men det var god mat och gott vin (fast jag hade värmt upp inne hos Jens och Fia innan med rött vin och galusch-gryta... eller gulasch, det var svårt att uttala) och som vanligt hade vi förbaskat roligt och skrattade så vi grät. Vi sammanfattade kvällen genom att skriva rim i Lindas gästbok och där fick vi till några riktigt bra, dock fick jag inte med min favorit med André-gonorré. Ja, sen var det rödvinsfläckar på bordet (sorry Linda), Anna Anka-parodier, kackerlackor, spahus, Kanarieöar, gmail till Gnuggel och en massa andra spännande samtalsämne.

Inte helt lätt med frisparkar

Fotbollsträning med 03/04-laget i söndags och det är alltid så roligt att titta på dem när de tränar. Denna gången fick vi sen en speciell typ av mur när Casper skulle lägga sin frispark. Han skjuter ganska hårt och tränaren sa till muren att de skulle lägga upp en arm på pannan för att liksom skydda ansiktet. (Att de skulle skydda sina heliga delar hade de själv koll på.) Fem barn lade sin ena hand mellan benen och den andra armen FRAMFÖR ögonen... Tränaren stannade upp lite och frågade dem "ser ni vad jag gör nu?" och muren svarade unisont "nääääää", och stod ändå kvar där med armarna framför ögonen.

Bordsdekoration hos Malin in the garden, fast i källaren

I onsdags var nästan hela bokcirkeln samlad hemma hos Malin för att lära oss göra bordsdekorationer. Vi är ju liksom hennes små försökskaniner, men det är himla kul. Och denna gången gick det ofantligt många gånger bättre än vad det gjorde med de där runda buketterna. Fika blev det också och många skratt, tummar och hakor. Till slut fick vi dock en bild där alla var skitsnygga! Lika snygga som jag är när jag springer alltså ;-)

Plötsligt händer det!

På jobb har vi en användare som är lite... alltså inte besvärlig men han är ganska ofta på ett tjurigt. Eller rättare sagt så är jag faktiskt lite rädd för honom, även om han säkert skäller värre än han biter. Men för ett par veckor sen så blev jag ändå tvungen att ta hand om ett case till honom och dagen efter det var klart fick jag ett telefonsamtal från receptionen där de berättade att jag hade fikabröd som låg och väntade på mig. Jag var som ett frågetecken när jag kom ner och ännu mer förvånad blev jag när jag såg att det var ifrån just den här användaren. Han förklarade sen i ett mail att han är ju så elak jämt så ibland kan han ju vara snäll, och så öste han lovord över hur glad han var för mig hjälp och bla bla bla... Väldigt kul! Fast mina mer luttrade kollegor lät konsulterna smaka på fikabrödet först för att se så att det inte var förgiftat. ;-)

Certifierad testare...

... kan jag numera kalla mig. :D
I brevlådan idag låg det efterlängtade kuvertet som innehöll ett besked om certifieringen och ett diplom! Gränsen för att klara sig låg på 26 av 40, och med mina 38 av 40 så hade jag ganska god marginal! Jag är sååå glad och ska fira med stekt falukorv och potatismos! :-)

Passande tårta till vår Lego-kille

Eftersom han som sagt är heltokig i Lego så tyckte vi det kunde passa bra med en tårta på det temat. Min kompis Annelie är superduktig på att göra tårtor och eftersom hennes Melvin hade sexårskalas samma helg så gjorde hon varsin Lego-tårta till dem. Den var sååå fin!!

Försenat åttaårsfirande

Vi har haft lite svårt att få ihop firande av F´s åttaårsdag men till slut valde vi att slå ihop det med pappas födelsedagsfirande och det blev ett litet kalas hemma hos mamma och pappa i söndags. Mathias och Elin var hemma från bröllopsresan och kunde komma och Sabina och Fredrik och deras tjejer var också med. Lyckligaste killen var såklart F som endast hade önskat sig Lego och som endast fick Lego. Inga kläder eller sånt tjafs. ;-)

10 år utan min farmor

För tio år sen var jag med om den tveklöst värsta tiden i mitt liv. Min älskade, älskade farmor blev svårt sjuk och dog i cancer. Hon behövde inte vara sjuk så länge, vilket såklart var det bästa för henne, men för oss runtomkring var det en otroligt jobbig tid och på morgonen den 11:te oktober (på min pappas födelsedag) somnade hon in. Ett tag efter, när jag fortfarande mådde väldigt dåligt så frågade jag min kloka (och lika älskade) mormor hur länge man egentligen kan hålla på att sörja en människa, och då svarade mormor att sorgen lägger sig ganska snart men det är saknaden som är det värsta för den försvinner aldrig. Och det är ju så sant! Idag är det alltså hela tio år sen farmor dog och jag saknar henne så mycket fortfarande.

Synd man inte hade stegräknare på Sturup....

När jag landade på Sturup i torsdagskväll så var jag sådär lagom sliten efter att först ha pluggat hela dagen, sen certifieringen och sen en låååång väntan på Bromma. Flygresan blev INTE bättre av att mannen bakom mig satt och hostade högt och äckligt hela resan så jag var övertygad om att han hade svinis. Så jag sprang ut från flygplanet och efter att ha väntat på väskorna i 25 minuter (!!) så var jag äntligen på väg hem... trodde jag. För när jag kom till bilen och skulle starta den sa den bara - ingenting! Jag hade nämligen lämnat kupélampan tänd när jag åkte tre dagar tidigare och mitt batteri protesterade genom att var stendött. Jaja, tänkte naiva jag, det är väl bara att gå ut och leta upp någon som kan hjälpa mig att starta den. Men ett stort problem var att när klockan är över tio en torsdagkväll så vill folk bara åka hem och det är vansinnigt svårt att hitta någon som har startkablar i bilen.... Jag trodde det var något som ALLA (utom jag då såklart) har liggande i bilen men jag fick fråga ca 20 pers innan jag hittade en stackars gammal farbror som förbarmade sig över mig. Nästa problem var då att öppna motorhuven... Den jäkla bilen är vansinnigt svår att öppna men jag brukar komma undan med att spela bimbo, dvs lägga huvudet på sned och säga "Asså inte så va, men jag är heeelt korkad när det gäller bilar..." och då är det alltid någon som vill hjälpa till. Men nu var det alltså en riktigt gammal farbror som kom och hjälpte mig och oavsett hur mycket jag än hade spelat bimbo eller hur kort kjol och höga klackar jag än hade så hade han ändå inte kunnat hjälpa mig... Men med mycket vägledning av sambon över telefonen så lyckades jag till slut få rätt på både motorhuv och bilbatteri och ytterligare en halvtimme senare var jag äntligen på väg hem.

Några intensiva Stockholmsdagar

Så var det dags för kurs i Stockholm igen och denna gången hade jag ett mycket bättre hotell. Närmare till allt och det låg på Stureplan så jag hade ju planer att hitta på något roligt på kvällarna.... Jo, tjena!!! Utan att gå in på detaljer så kan jag ju säga att den kursen INTE var att leka med och jag pluggade på morgonen när jag åt frukost, på dagen i kurslokalen och på kvällarna på hotellrummet med hämtmat bredvid mig. Certifiering i torsdagskväll och om ca två veckor får jag reda på om jag klarade det. Det som är positivt är att om jag inte klarade i torsdag så kommer jag aldrig att klara det för så fullproppad av fakta har jag aldrig varit tidigare. Jag kunde inte ens lära mig Taxi Stockholms telefonnummer för då hade något annat ramlat ur huvudet!!