Jag har tjatat på F ett tag (typ två år) om att jag skulle få följa med honom till skolan en dag men han har sagt nej, nej och NEJ! Sen helt plötsligt ändrade han sig och sa att jag fick följa med en dag när det var träslöjd och äntligen var det dags idag! Första lektionerna var svenska och OÄ och sen var det rast. Jag gick ut sist av alla och när jag kom ut på gården smög sig F fram till mig och sa "Kan inte du gå och kolla till H istället?". Hmm, okii.... men visst! Så jag gick över på lågstadiet och letade upp H och frågade sådär lite coolt om jag fick hänga med dem istället och han fnös lite nonchalant och sa "Men du är med F idag!" och under tiden som jag försökte förklara att jag inte FICK vara med F så smet ungen... Jaja, en kvart går snabbt när man står där helt ensam på en skolgård och sen var det äntligen slöjd. Han tyckte verkligen att det var jättekul att ha med mig där, men började hinta om att jag faktiskt inte behövde stanna sen. Jag frågade om han ville att jag skulle stanna på matan och fick då till svar "Suck..... Ja, men följ med ner till matan så du får lite mat i dig, så kan du väl gå sen?"......
Man är ju en kvinna som förstår en hint innan den är uttalad, och denna var så kraftig så att den nästan välte omkull mig. Så sonen fick slippa mig både i matan och resten av dagen och istället åkte jag hem och satte mig på uteplatsen med en bok. Det funkade det också....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar