Åh, jäkla ungar!!!

När vi kom till fritids igår sa fritidsledaren "Jaha, och här kommer ni och ska hämta F". Vi flinade lite och sa "Ja, och H!". Fritidsledaren blev lite blekare i ansiktet och sa lite tveksamt "Jaaa, H också alltså.... " och så kollade han i papperna och konstaterade att H inte hade blivit struken.
Ja, så började de längsta tio minuterna i mitt liv, för ungarna var bara puts väck!! Vi letade rummen som tillhör fritids och frågade de andra barnen och ingen hade en susning om var de var. Upp på ovanvåningen och där var nersläckt och tomt och inga ungar. Vid det här laget hade M börjat svära hysteriskt och jag ropade på dem med en röst som var ungefär en millimeter ifrån att bryta ihop, samtidigt som jag försökte komma ihåg vad polisen har för telefonnummer. Jag var helt övertygad om att jag skulle bli tvungen att gå ifrån fritids utan kidsen. Vi letade intensivt tillsammans med fritidsledare och en lärare som var kvar och till slut hörde vi ett asgarv från ett av de stängda klassrummen. Då hade snorungarna klättrat in i något skåp eller något och gömt sig därinne hur länge som helst. Först var de supernöjda och typ gjorde high-five och sånt men sen förstod de hur upprörda vi var och då skämdes de rejält. Läskig känsla när man både är lättad och såååå förbannad på samma gång!