Ingen kan anklaga min mellanson för att vara någon stor idrottare och när han sa att han ville vara med i Kalvinknatet så bara kände "nämen lille gubben, ska du verkligen utsätta dig för det?" Och det skulle han! 1,5 km skulle springas och nästan hela hans klass var anmäld. Det var jättefint väder och en riktig toppenkväll förutom att jag var sååå nervös för hans skull. Men han var laddad och faktiskt så gick det ganska bra, han kom inte sist. :-) Där var väl iofs inte så många efter honom men HAN KOM INTE SIST! Och jag var så löjligt stolt över honom.
2 kommentarer:
Kul att han ville var med iallafall!!! Jag fösöker få min äldsta att ställa upp i Kalvinknatet och bli lika löpar-intresserad som sin mamma :-) Men lyckas inte..... "Ofta jag pallar" blir svaret..... är det inte så det låter först då de blir tonåringar ELLER???
Kram
Vad duktig han är!
Kram S
Skicka en kommentar