Stängt för renovering

Det är lite, lite för mycket för fröken Johansson nu så jag tar en liten bloggpaus och återkommer när orken är tillbaka.

Mina barns favoritlåtar när de var två år:

1995 sprang Christoffer omkring och sjöng "Möcki, möcki, möcki, paaty, paaty, paaty, sessi, sessi, sessi" och alla charmades av hans skönsång



2003 var det dags för Felix att fastna för "Något som kan hända". Han sjöng inte, men däremot tystnade han så fort han hörde den. Mitt enda minne från Hugos dop är att jag intensivt viskade denna i örat på Felix för att han skulle vara tyst.



2005 sjöng Hugo "Naj, saja naj, saja naj. Kommer alli, alli tibaks." Jag frågade honom om han verkligen aldrig skulle komma tillbaks och han skakade på huvudet och sa "Hudo komma alli alli tibaks"

Gå i kloster Ofelia!

En vanlig vardagsdiskussion med mina söner lät precis så här, och notera gärna skillnaden i mina sönernas resonemang. Det skiljer ju ändå två år på dem...

F: "Gud vad det verkar jobbigt att bo i kloster!"
A: "Jaså, varför det?"
F: "Jo, för då får man bara träffa munkar"
H: "VAA???"
F: "Ja, och om man ska träffa någon annan så måste man vara bakom galler"
A: "Va?"
H: "Ja, för annars kan de kanske hjälpa en att komma loss"
F: "Nej! Man måste ju sitta bakom galler så att man kan fokusera på Gud"
H: "Ja, så att HAN kan hjälpa en att komma loss"
A: "Va??"
F: "Va??"
H: "Vad? Vad är det med er?"

För tillfället beskriver jag mig så här:

och därför har jag inte riktigt hunnit/orkat blogga på ett tag. Det har varit fullt upp med mycket jobb och långa kvällar men även roligheter som fotboll, Roxette-konsert, höstlovsmys på Karlslundsbadet, Vattenhallen och bio, kvällsaktivitet med jobb och fikastunder. Just nu är jag lite under ytan men jag får en massa peppning av nära och kära så jag är på väg upp igen.

Bokcirkel i Lund

Jaaaaa, jag VET att jag ser helt mongo ut på den bilden och det är liksom meningen!! Jag höll precis på att lära mig säga "Jag går ut och går, looser!" på teckenspråk och det gick fantastiskt bra. Inte samma tempo som när Ellan TILT-ar men nästan. Gårdagens diskussioner handlade om hur Gunnel ska fjäska på sina intervjuer och hur vi står utanför och kör pantominer och är raaamlösa. Ellan hade haft en släng av cancer men det gick över med Helosan, trots att hon inte är en ko. Malin var "lite" småbitchig men det är tydligen kaaaaaaaaarlek! Samma kaaaarlek som gör att hon lämnar mig i februari!! Du Malin, jag går ut och går!
Och Mia då, världens bästa Mia som hade hittat världens bästa vita vin och lagat en fantastisk söndagsstek... Knas-Mia, tack för att du också tycker att yogan och sjungandet är helskumt.

Tjejmiddag!

Efter matchen var det bråttom-bråttom att skynda hem och duscha och hitta på vad jag skulle ha på mig och leta upp dricka och spel och allt möjligt. Ellan och Malin kom dessutom för tidigt för att hämta mig men jag tog det lugnt och stilla ändå.... :D Ja, sen blev det pizza och spelet Tjejmiddag och något annat lite konstigt spel med studsande pengar och allt möjligt innan M kom och hämtade mig och Sandra vid tvåtiden. Mysigt att träffa dem, som vanligt!!

Tyvärr AIF, nästa år blir det femman.

Efter att ha somnat mitt under middagen i fredags så tog jag sovmorgon i lördags innan det var dags att bege mig upp till IP och årets sista A-lagsmatch. AIF tog emot Bosna hemma i kvalet till division fem och tyvärr gick det inte så bra. Vi hade förlorat första kvalmatchen med 1-5 men hade ändå hopp om att kunna vinna med 4-0... Fast när Bosna ledde med 3-0 i halvtid så var det nog inte många som hade kvar förhoppningarna. Föräldraföreningen gjorde vad vi kunde iallafall och grillade en massa korvar som byns barn med glädje stoppade i sig. Om de är lite tjockare på nästa träning så får ni skylla på ff.....