Mellansonen går och läser inför konfirmationen nu och det är ett ok på hans axlar, det där att han behöver gå på 10 gudstjänster innan han ska konfirmeras. Varje lördag säger han att han SKA gå i kyrkan imorgon, och varje söndag vaknar han och tar fram sin mobil och kollar i församlingens kalender och säger "Om jag hoppar över idag så kan jag gå då eller då istället" och sen somnar han om.
Igår var det dock dags för högmässa och han var sååååå anti, så jag försökte muta honom genom att säga att han kan få X antal kronor av mig om han inte konfirmerar sig men han fnös bort det. Jag ökade summan långsamt men han sa nej hela tiden. Till slut frågade jag istället vilken summa han trodde att vi hade kunnat mötas vid, men hans svar "Åtta miljoner" fick mig att inse att denna ungen är omutbar.
Men hans lillebror däremot... Han är pengasugen, lättövertalad och honom har jag fortfarande mammakontroll över. Så när F var ivägskickad till kyrkan så tog jag samma diskussion med hans lillebror och menade att OM det är så att han väljer att inte konfirmera sig så kan han få de pengarna som vi ändå hade lagt på hans fest. Han såg lite lurig ut och sa "Njaaa.. jag får fundera på det. Hur mycket är det värt då?" Jag nämnde en siffra och han sa "Jag ska fundera på det" och sen höjde jag siffran litegrann och sen såg han nöjd ut och sträckte fram handen och sa "Deal!".
Detta var en siffra som låg långt under vad vi ändå hade fått betala för presenter, mat till 60 gäster, kostym, blommor osv, så jag var sjukt nöjd och när mellansonen kom hem från kyrkan så berättade jag att jag minsann hade lyckats övertala hans lillebror och att han hade gått med på en summa som var långt mycket mindre än åtta miljoner.
Han bara tittade på mig och började asgarva och sa "Men mamma!! Han har ju sagt för längesen att han inte ska konfirmera sig!" Men va f........
1 kommentar:
Haha!
Hur känns det att tappa kontrollen? :-)
Skicka en kommentar