Kollegan och jag har överlevt varandras sällskap både i London och Philadelphia, och för dem som ser vårt dagliga tjafsande på jobb så måste jag berätta att det funkar kanonbra när vi reser tillsammans, trots hatkärleken! Vi är intresserade av att kolla på samma grejer och när singapore-kollegorna tjatade om att vi borde se den där fågelparken så log vi och tittade på varandra och båda visste att det kommer aldrig att hända. Dock gick han ut hårt med att tvinga mig att diskutera stressen som jag har haft det lite jobbigt med de senaste månaderna, och trots att jag knappt kunde andas och verkligen bad om att slippa prata om det så gav han inte sig. Så resan till Helsingfors var ett mini-helvete men sen när vi kom fram dit hade jag fått allt ur mig och sen bara släppte det och jag kunde andas igen.
Bästa Marcus, tack för att ett fantastiskt sällskap (eller) och för att du verkligen tog hand om mig när lokalsinnet var helt frånvarande (eller) och för att du inte nämnde mer än 500 gånger (eller) att jag gick in på fel toalett och för att du drev mig till vansinne med ditt störiga sätt och (eller) för alla goa skratt. Sorry att jag inte kunde berätta vad det egenligen var jag gjorde bort mig med den där första dagen, du hade älskat att få höra det! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar