My special Someone

Jag har alltså träffat någon... Och han är en keeper.
Allt bra så långt men mitt problem är vad jag ska benämna honom. Det är ju en sak vad jag kallar honom när det bara är vi två men en helt annan grej vad jag ska kalla honom t ex när vi går på Väla och råkar träffa min farbror Rolf. Vad säger man då? "Detta är min pojkvän"??? Jooo, förutom att jag är 40 år och det låter lite läskigt.
"Särbo" då? Det är ju ett jättebra ord. Vuxet och pretto och framförallt så säger det ingenting. Jag är ju egentligen särbo med de flesta människor på jorden som jag inte bor ihop med. Right?
"Min nya kärlek"?? Woooohoo... man kan riktigt se farbror Rolf och Ulla rygga tillbaka. Lite MYCKET info där kanske??!
"Min toyboy"? Vilket iofs är sååå sant men inget jag vill lägga fram på det sättet. 100 spänn på att han hade gett igen och kallat mig sin sugar-mum då..

Ja, sen är det slut på förslag. Tiotusen vuxenpoäng till den som har något bra att komma med.

Bara så förbaskat bra...

Ja, jag vet att jag skulle blogga mer och att det bara höll i tre dagar. En liten statusuppdatering kommer det härifrån iallafall, sådär fyra dagar innan julafton.

Mat på bordet - check
Rena kläder - check
Glada barn - halvcheck men vi är på gång
Sonen hemma från Norge - check
Kanelbullar i frysen - check
Kärlek, lycka, spänning - check

Ja, för tillfället är allt bara BRA. Ni vet sådär bra så att man är medveten om man är lycklig och man hoppas att inget ska förändras någonsin, för det kan helt enkelt inte bli bättre.

Just där är jag just nu.

Grrr... de där ungarna!!

Den där Sven som är på väg över Skåne just nu verkar vara en läskig grabb så jag bestämde mig att köra hem från jobb lite tidigare. Mellansonen konstaterade att lillebror inte var hemma än och jag tyckte det var lite konstigt för han brukar faktiskt höra av sig när han följer med någon hem och det var två timmar sen han slutade skolan. Så började en halvtimme fylld av panik!
I tur och ordning ringde jag Jonte, ringde Philip S, ringde på hos Filip L, körde till skolan och träffade hans lärare som inte hade sett honom, ringde Lucas L, ringde Isac (vars mamma i sin tur ringde Mio och Amanda), åkte hem till Mats, ringde på hos Lucas R, ringde Wilhelm, körde tillbaka till skolan igen för att se om han var med på extra-matte (det sista som överger en är hoppet men till och med jag insåg att det inte var världens bästa ide), ringde Carl, tänkte ringa Rasmus men insåg att han hade slutat i klassen och sen, SEN ringde jag Filip H!! Varför gjorde jag inte det från början, kan man tänka så här i efterhand.... Men jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag fick tag på honom och hörde hans glada "Hej mamma!!" i telefonen...

På tal om Filippa Bark... Favorit i repris

"Här står jag och väntar... På att det ska bli lördag"

Mysmorgnar!

Jag har haft barnen sen i fredags, vilket innebär alla decembermorgonar hittills i år. Vi brer mackor i köket, tänder ljus och adventsljusstakarna och sen slår vi ner oss framför TV:n kvart över sju, lagom till julkalendern börjar. Jag trodde att mina barn skulle vara för stora för det i år men den är faktiskt riktigt riktigt bra.  Det enda, om jag måste hitta något, som jag inte gillar är att Sissela Benn pratar stockholmska... Hon är för alltid förknippad med Filippa Bark, och (read my lips..) Filippa. Bark. Är. Från. Malmö!!!

Nu, nu, nu!

Jupp, det är faktiskt nu det händer! Från och med imorgon ska jag skärpa mig. Alla mina två läsare har faktiskt förtjänat mer än så här.

Ses imorgon! Promise!

Till mina barn